Carol Christ är kanske mest känd som radikal feministteolog och en av dem som talar om Gudinnans återkomst bland andliga kvinnor idag. I den här boken har hon dock ett lite annat ärende: att beskriva processteologins många fördelar, och bygga broar mellan den och feministteologin. Det är en mycket lättläst bok där Christ förmedlar sin egen entusiasm inför detta teologiska projekt, som hon menar löser många teologiska knäckfrågor (bland annat synen på Guds makt, Guds immanens och transcendens, människans ansvar samt relationen till våra kroppar och det jordiska). Hon förespråkar, liksom Sallie McFague, metaforen "världen som Guds kropp". Mycket inspirerande.

Beverly Lanzetta är en person som liksom Wayne Teasdale vill lyfta fram en interreligiös andlighet för dagens värld och alla de utmaningar mänskligheten står inför. Detta tema står i fokus i hennes kommande bok Emerging Heart. I Radical Wisdom tittar Lanzetta på om det finns gemensamma drag hos kvinnors andliga sökande, särskilt då det gäller att läka inre sår. Hon studerar Julian av Norwich och Teresa of Avila, och finner hos dem grunden för en "feministisk, mystik teologi". En grundtanke är att kvinnor som lever i patriarkala samhällen med patriarkala religioner behöver en läkeprocess innan de kan bli andligen hela människor. Boken har bitvis ett rätt så akademiskt språk, men jag rekommenderar den varmt.

Utifrån en egen längtan att förena andlighet och feminism har Carol Flinders skrivit en bok som gör just detta: förenar. Eller snarare, hon kommer fram till att de aldrig var motstridiga. Hon försöker sätta sig in i förhistoriska skeenden (bland annat genom Gerda Lerners forkning) och blir tagen av insikten att "för att underordna kvinnor har det varit avgörande att klippa av deras band till det heliga" (s 136). Och hon ser hur medeltida kvinnor återfinner styrka genom att de kunde välja ett andligt liv åt sig själva, och genom den kvinnogemenskap som bildades i klostren.
En mycket spännande bok.