Carol Flinders skrev sin avhandling om mystikern Julian av Norwich, och har sedan dess haft ett särskilt intresse för kvinnliga mystiker. I den här boken låter hon oss stifta bekantskap med sju kvinnor, alla från den katolska traditionen: Klara av Assisi, Mechthild av Magdeburg, Julian av Norwich, Katarina av Siena, Katarina av Genoa, Teresa av Avila och Therese av Lisieux. Det är lättläst och engagerande, då man också får ta del av Flinders mer personliga reflektioner.

Ett tema i Carol Flinders böcker är hur kvinnor ska finna en andlighet som stärker och befriar dem när så mycket av traditionell religionsutövning sammanflätats med mansdominans. I sin läsning av kvinnliga mystiker tycker hon att hon finner en del av svaret, likaså i ett historiskt/sociologiskt perspektiv. Under länken nedan finns en text som Flinders har gett till viacordis.se, om hur hon förstår "the sacred feminine". Den anknyter till hennes senaste bok, där hon studerar fyra kvinnors liv (Etty Hillesum, Jane Goodall, Tensin Palmo och syster Helen Prejean) och hur deras andlighet bär dem.

Hur vi talar om Gud spelar roll. Det påverkar både vårt förhållande till Gud och till varandra och världen. Om Gud är en sträng fader så ger den gudsbilden legitimitet åt stränga jordiska fäder.

Teologer som är inspirerade av processfilosofi är ofta angelägna om att minska avståndet mellan Gud och skapelsen. "Gud är relation i första hand" menar man, och betonar hur Gud inom sig upplever det som varje varelse på jorden upplever. En bild som används av dessa teologer för att beskriva förhållandet mellan Gud och världen är den av världen/universum som Guds kropp. Den kan hjälpa oss att förstå hur intimt och nära det som sker i världen är för Gud, lika nära som mina kroppsdelar är för mig.