Hur vi talar om Gud spelar roll. Det påverkar både vårt förhållande till Gud och till varandra och världen. Om Gud är en sträng fader så ger den gudsbilden legitimitet åt stränga jordiska fäder.
Det har länge varit kontroversiellt i kristna kretsar att använda kvinnliga gudsnamn och gudsbilder. I många sammanhang är det fortfarande otänkbart. Man hänvisar till Bibeln, där kvinnliga gudsbilder förekommer mycket sparsamt. (Två av dessa ställen: Hos profeten Jesaja talar Gud om sig själv som en kvinna som är i färd med att föda. Jesus liknar sig vid en hönsmamma som vill samla kycklingarna – Jerusalems barn – under sina vingar.) Att Jesus kallade Gud för Fader ses också som avgörande. Men behöver detta begränsa oss som lever idag, flera tusen år senare? Är inte också Bibeln öppen för nyskapande? Enligt profeten Jesaja säger Gud: ”Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt.”

I följande artikel, skriven av Pelle Strindlund och mig, Annika Spalde, ges en bakgrund till denna diskussion. Vi argumenterar för att det ensidiga bruket av manliga gudsbilder försvårar för oss att vara öppna för Gud, och att det kan vara direkt skadligt för människors andliga hälsa.