Ickevåld
Om vördnad för mänskligt liv
Ickevåld är ett sätt, bland flera, att uttrycka vördnad för liv. Det är ett bra sätt för det är konkret. Det praktiseras genom handlingar, både dem där jag drar tillbaka min egen medverkan i våld och förtryck, och dem där jag försöker förhindra våld som utövas av andra. Grunden är att alla har rätt att bli bemötta med respekt - även de som deltar i förtryckande verksamhet.
Det andliga ickevåldet bygger på insikten om samhörighet: alla människor är mina systrar och bröder. Kontemplativa människor från olika religiösa traditioner har kommit fram till ickevåld som en del av sin livshållning. Munken Wayne Teasdale har identifierat "deep nonviolence" som ett av nio kännetecken hos en mogen, mystik personlighet. "Människor som har uppnått denna inre andliga visdom har inget behov av att vara aggressiva" skriver han. "De vet att varje person, varje varelse, oavsett från vilken art, är värdefull och har rätt att leva och att respekteras. Mer än så, de förstår att varje varelse bör skyddas." (The Mystic Heart, s 117)
Om kristet ickevåld
Ickevåld som begrepp uppstod först på 1800-talet, men hållningen att säga nej till våld samtidigt som man försöker förhindra andras våld är naturligtvis äldre. I boken I vänliga rebellers sällskap, av mig och Pelle Strindlund, beskrivs bland annat ickevåldets utveckling inom den kristna traditionen. Många är de, både kristna och andra, som hämtat inspiration från Jesus liv och från Paulus uppmaning till sina trossyskon att "besegra det onda med det goda".
Ickevåldslöfte
Att avlägga löften är något av en kristen tradition. Förutom klosterlöften så har vi till exempel doplöften och vigsellöften. Pax Christi, en katolsk fredsrörelse, har anknutit till denna tradition genom att formulera ett ickevåldslöfte.
Men är det bra med löften? Blir man inte bara besviken när man inte klarar av att hålla dem? Jag tror tvärtom att de kan fungera som stöd i våra försök att leva medvetna liv. När vi har hamnat på avvägar kallar de oss tillbaka till den väg som vi tror på. De påminner oss om hur Gud ständigt inbjuder oss att leva medkännande och kärleksfulla liv.
