Att avlägga löften är något av en kristen tradition. Förutom klosterlöften så har vi till exempel doplöften och vigsellöften. Pax Christi, en katolsk fredsrörelse, har anknutit till denna tradition genom att formulera ett ickevåldslöfte.
Men är det bra med löften? Blir man inte bara besviken när man inte klarar av att hålla dem? Jag tror tvärtom att de kan fungera som stöd i våra försök att leva medvetna liv. När vi har hamnat på avvägar kallar de oss tillbaka till den väg som vi tror på. De påminner oss om hur Gud ständigt inbjuder oss att leva medkännande och kärleksfulla liv.
Följande löfte är delvis inspirerat av Pax Christis löfte (http://www.paxchristiusa.org/news_events_more.asp?id=55). Läs det, reflektera över det. Om och när du känner dig redo: avlägg det. Skriv gärna in i din kalender att gå tillbaka till det, om ett halvår eller ett år, och se då tillbaks på den tid som förflutit med löftet som lins.
Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er. (Matteus 5:43-44)Jag lovar att försöka praktisera ickevåld i mitt liv. Jag bejakar den samhörighet som finns mellan alla varelser på jorden, och ser alla människor som mina systrar och bröder. Samma gudomliga gnista bor i oss alla. I mitt dagliga liv ska jag sträva efter att bemöta provokationer och våld med vänlighet, aldrig med våld.
Jag ska också göra mitt bästa för att aktivt motarbeta våld och orättvisor.
Så som Gud har inspirerat mig till detta löfte förtröstar jag på att Guds Heliga Ande ska ge mig den nåd jag behöver för att leva efter det.